Farfar Gunnar Marklund var en inbiten jägare, trapper och hundkarl han var dessutom en välkänd person inom skyttet. Jag brukade som liten, följa med honom till skogen för att vittja fällorna och ut på sjön för att dra storgädda. En diplomatisk karl som alltid hade någon jakthistoria att berätta om. Jag minns hur jag lyssnade med spänning när han tex. berättade om sin stövare,  som han endast fann kvarlevorna av i skogen, den hade mest troligt blivit dödad av ett lodjur .(samma år sköts det en jättelo i närheten) vidare drog han en historia om en tik som rymde från valplådan och tog småttingarna med sig ut i skogen och skällde älg.. Älghundar har alltid funnits på gården i fällbäck (kussjön) det var många grå och jämthundar men den hund som han talade varmast om var Puck, en blandras mellan grå/jämthund, som gjorde jakten till en fröjd på 50-talet.. Farfar var dessutom en person som hade en väldigt bestämd åsikt  och det visste alla människor i hans närhet om .. och när han gjorde en missbedömning under älgjakten och sköt en liten kviga istället för en kalv.. så stod hela jaktlaget och gapade( för de hade nämligen ingen vuxen älg kvar på licensen)alla var tysta och farfar sade bara högt och ljudligt att det här var den största kalv jag någonsin skjutit.. så det gick bra det oxå.